Det är några år sedan jag var arbetslös sist, men jag minns hur jobbigt det var att hela tiden söka jobb man inte riktigt visste hur dom gick till. Det blev allt ifrån inhopp som städare på konferenshotell till kassajobb och däckbytare. Det jag personligen tyckte bäst om och som jag också stannade på ett bra tag, var ett jobb var man sysslade med blästring av olika slag. Det finns en hel del olika former av blästring fick jag lära mig, men det vi höll på med handlade i första hand om fasader som skulle göras om eller renoveras. Det svåra med jobbet tyckte jag var att få täckt in hela fasaden så inte all blästringssand och annat spred sig runt omkring i området.
Det är lite som i dimma när man håller på med blästring och ifall man inte provat att blästra kan jag tala om att det inte är ett glidar jobb på något vis. Det är riktigt tungt med blästring och det krävs att man håller fokus så man inte ställer till saker värre än de var innan man kom dit.
Det roligaste tror jag är när man skall hålla på med blästring på en fasad av puts. Det kan flyga en hel del bitar och kalk när man väl håller på, men det känns ungefär som när man kör en varmluftspistol på färg. Det skalas liksom bort och en helt ny yta kommer fram som man kan få göra vad man vill med! I och för sig fick kanske inte jag göra vad jag ville med fasaden, men det känns lite som en ny tavelduk som kommer att bli någonting vackert när det blir klart.
Jag vet inte hur det kommer sig att blästring var så intressant att jobba med, man jag fastnade faktiskt riktigt mycket. Nu är det ett bra tag sedan jag sysslade med att blästra fasader, men det händer från och till att jag kommer att tänka på hur det var och det är faktiskt ofta med ett leende. Nu blir det närmaste att jobba med högtryckstvätt hemma, och det är kanske inte riktigt samma sak, men det finns en del likheter i vilket fall som helst.